Effektiviserat skivsläpp
Luleå 2001
Jag vet inte vad det är med den här videon som gör mig så porös. Det är Mats Wikström som filmade The Bear Quartet för lite dryg tio år sedan, inför en releasefest på gamla Färjan i Luleå. Allting är så otroligt fint. Önskar att jag var där. Eller det var jag ju. Men i en helt annan del av stan. Och alldeles för liten.
Lite om helgen
Vaknade upp i Boden hos Lisas mamma. Alltså i Lisas rum, bredvid Lisa. Och jag var väl medveten om att jag skulle vakna upp där. Efter som att jag gick och la mig där i går. Det här var inte inledningen på en sån där chockerande fyllehistoria som man ibland kan höra av folk, typ "...Sedan vaknade han upp i en lastbil fylld av bananer, inrullad i en matta, nere i sydvästra Tyskland! Och det var bara tre timmar kvar till bröllopet!". Inte så, alltså. Även om man kanske kunde tro det. Åh. Gud vad jag ångrar att jag öppnade inlägget med den där meningen. Känner att det var som bäddat för missförstånd. Men det är ju lätt att vara efterklok.
I fredags hade vi en hemlig spelning med Mattias Alkbergs begravning i BD Popstudion. I stora inspelningsrummet. Men det är fortfarande ett väldigt litet rum, så det blev trångt, fast att det bara var totalt trettio personer där inne. Det kändes bra. Och blev en väldigt fin uppvärmning, eller aperitif (om man ska använda matmetaforer, som Mikael säger att jag alltid gjorde i gymnasiet), inför lördagens spelning på Umeås konstfestival Made. Som för övrigt blev en helt grym spelning. Eller konsert. Det hade inte kunnat gå bättre, med tanke på att ingen hade hört materialet, att det var sittande publik (som kunde ta in dikterna (som varvade låtarna)) och att det var så mycket folk. Mycket fint. Hoppas det blir fler gigs.
I dag har testpressar på vinylen av Det definitiva drevet skickats från Tyskland (det måste ha varit därför jag tog just Tyskland som exempel i hittepå-historien i förra stycket) till Luleå. Så snart får jag kontrolllyssna på min första vinylrelease. Att släppa på vinyl är min sista barndomsdröm rörande artisteri, förutom att bli Michael Jackson, som inte ännu är uppfylld. Men snart så. Sedan ska jag skaffa lite nya drömmar. Gärna sådana som man inte går back på.
EuroBonuskort
En typiskt dum grej med mig är att jag skaffade ett EuroBonuskort i mars, men inte använde det förrän i går. Tappade typ nio resor på det. En annan typiskt dum grej med mig är att när jag nu väl börjat använda det så tror jag att dealen är så bra att jag rent av tjänar pengar på att boka resor.
"Hm, den här jackan finns inte på H&M här... Jag flyger till Stockholm och kollar, det är lika bra, jag har ju EuroBonuskort, det är ju därför jag skaffade det, för att slippa tänka på det där".
Norra kust
I den uppsjö av smörja som släpps kommer i dag en skiva som bryter mot det, som tvärt om känns relevant och viktig. Det är Petter Granberg (BFF) och Linus Lahti i Norra kust som släpper sin debutskiva Norra kust.
Den är helt fri (alltså verkligen helt fri) från manér, högtravande klichéer, romantiska luftslott och utfyllnad, som så många andra av mina favoritband inte klarar av att hålla sig ifrån. Inte ens när jag själv skriver egna låtar och har full kontroll kan jag hålla mig helt ifrån det. Däremot så vågar dom har pretentioner. Det är oerhört befriande att lyssna på. Inspirerande och vackert. Ta er tiden att lyssna. Det är värt det forever.
Medan vattnet kokar
Till lunch:
Ett paket nudlar med biffsmak.
En burk makrill.
Ett glas mjölk.
Sedan fortsatte tisdagen. In. I. Evigheten.
Så här såg det ut i söndags på Södra teatern:
Söndag en måndag
I går spelade vi på Södra teatern, så det kändes som lördag fast det var söndag. I dag har jag söndag på måndag och det är det värsta jag vet. Plus att jag ska resa. Det är också det värsta jag vet. I januari är det söndag varje dag. Om vintern hade varit en månad längre i Norrbotten, så hade det nog inte gått att bo där. Men senare i dag ska jag träffa min fru och det är det bästa jag vet.
Nu är vi i Eskilstuna
Eskilstuna har följande :
1. Kent (musik)
2. André Pops (sport)
3. Kjell Bergkvist (film)
4. Yvonne Ryding (Miss Universum 1984)
5. Myntverket (pengar)
Hittills har jag inte kommit i kontakt med någon/något av ovanstående listade. Men trägen väntar aldrig för länge.
Stockholm City, 0800 Am
I går var jag på en så sjukt hipp fest. Så hipp att en kille hade cd-skivor i öronen. Som örhängen. Jag höll på att smälla av (äh, ja ba skoja). Han såg ut att ha sjukt tråkigt. Alla såg ut att ha sjukt tråkigt. Antar att det hör till, att inte verka för imponerad. Men det har gått över styr, tycker jag. Lite glädje kan man ju faktiskt visa.
Hur som helst, jag gick dit för att Petter skulle spela med Taxi Taxi! Och det var så klart bra. Mycket bra, till och med. Jag är så avundsjuk på Miriam och Johanna, som liksom har ett inneboende sound i sina sångröster. Sina tvillingsångröster. Vad skönt att inte behöva något annat än sig själva för att få det att låta bra.
Själv är jag ju helt beroende av svart magi.
Jag sitter och äter hotellfrukost. En stekt potatis hade smugit sig med på något vis. Jag sköt ifrån mig tallriken. "Nej, du tack!" utbrast jag, så att damen i bordet bredvid nickade till i samförstånd (jag tror hon hade nickat till) och sköt ifrån sig sin fruktcocktail.