Sveriges Pensionärers Inaktualitetsparti. Eller: Intressepartiet antecknar.
Eftersom min bil inställt sej på Death Row och ska få sin slutgiltiga lethal injection om en månad har jag okynneskört lite i dagarna, och har på kuppen hittat en ny favoritkanal: Sveriges Pensionärers Intresseparti (SPI).
Alla ni som satt likhetstecken mellan "gammal" och "konservativ, reaktionär, omodern" - gratulerar! Ni har vunnit ett paket vuxenblöjor och ett liggsårsomslag!
Igår satt jag och avnjöt en paneldebatt om två aktuella fenomen som dom debatterande just gjorts medvetna om: mobiltelefoner och uppkoppling. Ingen av dom tre ägde en mobil eller ett internet-abonnemang. Och det står ju var och en fritt att välja bort nåt, men det fascinerande var deras verklighetsuppfattning.
Läste nån gång om en science fiction-film från sjutti-åttitalet där människorna i framtiden kör runt i flygande bilar men fortfarande måste leta upp en telefonkiosk för att ringa (kan det vara Bladerunner? Jag är pinsamt dåligt insatt i sci-fi). Ungefär där befann sej bordslöparmaffian i närradion.
Riktigt komiskt blev det när programledaren - f.ö. Ragnar Landerholm, som vi en gång hade med i Hej domstol där han sjöng en kuplett om Tage Erlander (mel. Skånska slott och herresäten) - frågade hur det skulle bli med telefonkatalogerna i framtiden. För där kan ju inte alla mobilnummer få plats, antog han lite ogenomtänkt.
En gammeltacka visste besked: då får man lösa det genom att alla människor har visitkort med sina telefonnummer som man får ge till varann, varpå var och en sen får föra in det i sin egen mobils telefonbok (det sista ett fenomen som hon förvånansvärt nog kände till).
Programledaren suckade. Han som just vant sej av med gengas. Skulle han nu vara tvungen att trycka upp visitkort också? Då måste han ju lära sej manövrera en stencilapparat!
Det sista var inte direktcitat, men jag är ganska bra på att läsa mellan raderna.
Skånepartiets närradio.
Jag var och besiktigade bilen (gick i princip igenom, så när som på åtta akuta och skitdyra saker som måste åtgärdas omedelbart) och hade det blandade nöjet att få in Skånepartiets närradio när jag satt och inväntade min tur.
Skånepartiet är vad man kallar ett missnöjesparti (dvs ett litet oetablerat parti som är missnöjda med samhället, till skillnad från större etablerade partier som tycker samhället är perfekt och inte vill ändra nånting).
Med sin grundare, entreprenören och virrpannan Carl P Herslow, var de pionjärer inom närradiosändningar, som de började med redan i slutet av sjuttitalet.
Under de första åren var de fria medierna i princip CP Herslows enda fråga, som han drev med den sinnessjukes monomana envishet. Efter hand insåg han att gemene man skiter rätt frankt i den frågan, och utvidgade därför sitt partiprogram till att också gälla fri sprit och strypt invandring. Då kom han in i Malmös kommunfullmäktige.
Vad jag satt och lyssnade på idag var en typisk sändning från Skånepartiet. En av världens äldsta och tråkigaste gubbar ledde ett slags telefonväkteri, där olika människor han uppenbarligen kände och som inte hade nåt annat för sej en måndagseftermiddag, ringde in och höll med gubben i allt han tyckte.
Samtalen växlade eklektiskt mellan tidskriften Manas ifrågasatta kulturstöd (Skånepartiet var emot stöd eftersom de hört att Mana är "antisemistisk"), terrorceller i Spanien (där de satt på info som CIA säkert betalt stora pengar för), valet i Österrike (som de var oproportionerligt intresserade av med tanke på att de inte hade några som helst siffror tillgängliga), Malmös badhus (där problemet är invandringen, som skapar gängbildningar och som dessutom ska ha tolk) och så en obehaglig personfixering vid kommunstyrelsens ordförande, Ilmar Reepalu, som de gjorde personligen ansvarig för att vi snart har ett muslimskt styre i Sverige.
Hur känner då dessa sjuk- och ålderspensionärer till allt? Ja, källorna redovisades noggrant: kulturtidskriften Punkt.SE. Jag anar att de även lyckats läsa in en del mellan raderna.
Med tanke på Skånepartiets långa historia av radiosändningar var det ett påtagligt otajt program. Programledaren avbröt sej hela tiden för att svara i telefon men bara en av fem gånger hade han nån på tråden varför han satt och sa "hallå?" i evinnerlighet. En besvärande munntorrhet tog sej uttryck i smackanden som skar i diskanten. Det hann gå ett världskrig mellan påan och låten (under stunden jag lyssnade spelades bl.a. Karl Gerhards Våren i Skåne, dansbandet Dannys och nån ovanligt otäck dragspelsdänga).
Och detta må väl vara hänt. Det stora problemet är kanske inte att sändningarna låter som knäckebröd, och det är ju kul att di gamla har nåt att göra mellan ankmatandet och Go´kväll.
Problemet är så klart att de är dumma i huvet och närmast verkar stolta över det.
Jag fascineras av en typ av människor som tycker sej ha lösningen på alla världens problem (då ska tilläggas att 90% av världens problem verkar vara den höga muslimska populationen i Malmö och att lösningen är deportation). Vilket påstående programledaren än ställdes inför hade Skånepartiet svaret i sitt partiprogram.
Den globala uppvärmningen, visste den här gubben att berätta med den auktoritet som är de enfaldiga förunnat, är inte så mycket en fråga om utsläpp som om överbefolkning. Den enda lösningen på överbefolkningen är - blev jag lite överraskande upplyst om - ett världsparlament. Och det har Skånepartiet haft i sitt partiprogram sen 1995 - men det har massmedierna helt ignorerat!
Det är klart att man blir bekymrad när man hör att pressen helt förbiser att ett gäng halvdementa vellingebor vill bygga upp en världsomspännande regering för att minska befolkningen. När man sitter och lyssnar kommer man dessutom på helt andra sätt att, nu på en gång, minska befolkningen med åtminstone en programledare och några inringande dårfinkar.
Ja, och sen hann de också förklara att det var bättre att palestinierna sökte sej till de omkringliggande arabländerna istället för att envisas med att jobba och gå i skola i det land dom bor i.
Denna mentala sprutdiarré hade jag alltså inställd på bilradion när bilprovningens kontrollant tog över ratten. Jag var för långsam i tanken och hann inte stänga av, och sen stod svadan och läckte ut genom den öppna bildörren medan han undersökte mitt underrede. Samtidigt som han körde en penna genom min sönderrostade dragkrok hörde jag Laila i Oxie förklara att Sverige inte kommer att bli anfallet av muslimer eftersom det är här "dom" sitter och planerar sina dåd.
Jag hoppas innerligt att det var mitt val av radiokanal som fick honom att underkänna bilen.
SENASTE NYTT FRÅN ORDFABRIKEN!
En litterär actionkomedi om prestige och kött.
NU JÄKLAR! NU FINNS DET MERA DUMHETER FÖR EN SPOTTSTYVER!
En bok om Kay Pollak m.fl.
FÖR HARDCOREFANS (AV TRÄLÅDOR)!
"Människor"-trilogin PLUS EN HEL (eller snarare halv) JÄDRA EXTRABOK!
Nämen se på den! En ganska ny bok av Kalle Lind!
Texter om en farbror som betytt ohälsosamt mycket för mej.
En bok man bör köpa!
Om böcker som betraktades som helt normala när det begav sej. Kanske den roligaste bok jag skrivit.
BOKEN SOM TAR UPP DET MÅNGA ANDRA BÖCKER INTE TAR UPP!
Om Arne Hegerfors vits-Tourettes, Anita Lindbloms piano och Birger Schlaugs hetaste älskog.
BOKEN SOM UTFORSKAR DEN FINA GRÄNSEN MELLAN EMPATI OCH SKADEGLÄDJE!
Om Lennart Hylands son, Cyndee Peters bortauktionering och Sven-Bertil Taubes generande klåda.
BOKEN FÖR DEN NÅGOT YNGRE (MEN VÄL SÅ KRÄSNA) PUBLIKEN!
Om styrkeelixir, förvandlade grisar och extravaganta konstnärinnor
BOKEN FÖR DEN LIKA UNGA (OCH OCKSÅ LIKA KRÄSNA) PUBLIKEN!
Om duvor som bajsar ner städer och en otrevlig skrothandlare.
RIKETS SAL
En humorsajt där jag medverkar.
ÅRET SOM GICK
Ett radioprogram jag har gjort.
ÖVERÖVERÖVERKURS I KALLELINDOLOGI:
Son till en stolt far.
Ja! Det är jag! I första klass-kupén!
På spåret: dressinen
Ja! Det är jag! I dressinen!