Ekbergfast övertygad och Kirsebergtagen.
På Valborgsmäss hade vi en liten inflyttningsfest i den gamla industrifastighet som min familj jämte fyra andra rustat upp för att kunna bo i (mer här och här). Våra fem lägenheter är alla malmöiters angelägenheter tack vare en artikelserie i Sydsvenskan, den enda tidning någon i Malmö prenumererar på. När jag och min granne/kollega Valle Westesson jobbade på SVT ville Malmöchefen gärna diskutera byggkostnader med oss. Teveserien vi gjorde nämnde hon aldrig.
Huset ligger på Kirseberg, i folkmun kallat Backarna (i en normalt kuperad stad troligen kallad Vägguppet), och för att ge ett slags bakgrund till alla de gäster som tagit sej från övriga stadsdelar höll jag ett anförande om de kända gubbar och tanter som bott i Kirseberg genom åren. Som bostadsrättsföreningen gubbansvarige såg jag naturligtvis detta som min plikt.
På femte plats: Bertil Svensson, mördaren i Sjöwall-Wahlöös "Polis, polis potatismos" (han skjuter direktör Viktor Palmgren inne på hotell Savoy), som bor ett kvarter från oss. Nackdel ur kändissynvinkel: har aldrig existerat i verkligheten.
På fjärde plats: Sissela Benn.
På tredje plats: Sissela Benns pappa Kevin Benn. Känd som barnteaterskådespelare och eldsjäl för malmöiter i allmänhet och kirsebergsbor i synnerhet.
På andra plats: Lars Patrik Ferm, tidigare Lars-Inge Svartenbrandt, tidigare Lars-Inge Andersson. Bara några kvarter från våra ligger riksanstalten Malmö Kirseberg. Där har Ferm bott i flera omgångar och under flera namn.
På första plats: Anita Ekberg. Som en gång i tiden såg ut så här:
1953 skapade hon i princip ensam den svenska synden tack vare La Dolce Vita. Sen dess har hon gjort ... kanske inget storslaget, men säkert något. Men hon var med i den där filmen och badade i den där fontänen och det är ju mer än de flesta gjort. Hon spelade som en kratta i övrigt men det gör ingenting för i Italien dubbar de ändå alla sina filmer.
Hon växte upp på Östra Fäladsgatan i Kirsebergsstaden, men bor numera på Rivieran där hon ägnar sej åt det hon nog främst ägnat sej åt sen Dolce Vita-tiden: vin. Rivieran är lite elefantkyrkogården för gamla sexbomber. Där bor ju också Anita Lindblom och Brigitte Bardot, som alla på ålderns höst verkar ha fått ungefär samma intressen: skydda skabbiga katter, hata araber, dricka vin.
För att hedra stadsdelen stora dotter hade vi en liten Anita Ekberg-relaterad tävling kallad "Vad fan sa Anita Ekberg egentligen?" Den gick ut på att vi spelade citat från Ekbergs något fuktiga Sommarprogram 2005 - en intressant mix av konstig svenska, aldrig uppföljda tanketrådar och märkliga utrop typ "BLUÄÄH!" (apropå ormar) - och så fick publiken gissa ungefär vilka ord som sas.
I pris hade man fått CD:n med Anita Ekberg-citat. Dessvärre var det ingen som alls kunde orientera sej i fyllesluddret. CD:n finns alltså kvar i min ägo.
Jag ger därför de rätta svaren nu. Det hade så klart varit roligare om man också hörde henne, men ni får föreställa er hur det låter när Ekberg pratar. Hon ser förresten nuförtiden ut så här:
CITAT 1: Jag tycker det skulle vara skoj med alla mina avokader - jag menar kiwi! Och mina mandariner! Kan ni tänka er Anita Ekberg sitta på gatan med en stor sån - vadheterdet ähum - vinbär!
CITAT 2: Kärlek till mej är väldigt viktigt. Jag tror det är något väl... (tappar tråden).
För er som eventuellt inbillar er att det nånstans i det här sluddret finns nåt klokt och insiktsfullt - ni har fel. Det första är en lång association kring frukt som Anita Ekberg gillar, det andra är den i Sverige födda Anita Ekberg pratande Refaat El Sayed-grammatik.
Men att hon är en världsstjärna som vuxit upp tre stenkast från vårt hus kan ingen ta ifrån henne. Vad någon borde ta ifrån henne är nog de där dunkarna med frukostvin.
Sammanfattningsvis ligger Kirseberg på kändistäthet-i-Malmö-med-omnejd-listan relativt bra till, något före Limhamn (som har Åke Arenhill) och något efter Burlöv (som har Lukas Moodysson, Robin Paulsson och Sten "Taxi").
Vi byggde våra hemman.
Inte sen dom KOL-skadade londonborna på 1880-talet satt och suktade efter nästa del i Dickens-följetongerna, inte sen trettitalets katolska brysselbarn och blivande nazister hungrande längtade efter nästa Tintin-episod, inte sen sjuttitalistungarna på åttitalet gick och undrade vad som skulle hända med Helges tapetserarfirma och Iris café i Goda grannar, har väl en publik längtat så mycket som dagens malmöbor längtar efter att se hur det går för vårt husbygge.
För er som inte har Sydsvenskans Hus&hem-del som bibel (dvs ni som inte bor i Malmö) går det också att läsa här.
En tumstock och jag.
Jag tillhör den begränsade skara som fått förevigat och masspritt den första gång jag hållit i en tigersåg. Nu kan den hugade också se hur det ser ut när jag trakterar en tumstock.
För er som eventuellt funderat på att köpa en gammal fabrik och bygga om till bostäder åt er själva och era vänner: det är alltså inte bara att köpa och bygga huset. Man måste ha bl.a. bygglov också.
Husåhemskt.
Som sagts tidigare i denna spalt: gör man teveprogram, scenshower och radioprogram kan man vara ganska övertygad om att medier och allmänhet visar en ett intresse som pendlar mellan noll och intet. Bestämmer man sej för att riva några innerväggar får man en artikelserie.
Om man sen råkar bo i en storstad som bestämt sej för att det räcker med en dagstidning som alla gott kan läsa, kan man vara ganska säker på att ringarna på vattnet förfleras. På en snabblunch på Malmös tv-hus kommenterade både killen som öste upp nasi gornengen och Carina Brorman, husets högsta höns, projektet. Hon har aldrig tidigare kommenterat nåt vi gjort gällande just teve.
Med detta sagt: jag är inte bitter, bara ärligt förvånad.
För er som valt att bosätta er på andra orter än Malmö - och ingen klandrar er - finns här några nycklar till detta superspektakulära.
Vi var i tidningen.
I Malmö, där jag av olika anledningar bor, finns en tidning som människor läser. Visst, det ges ut diverse andra publikationer, men jag har aldrig träffat nån som läser t.ex. Skånskan och jag betvivlar seriöst att de finns. Sen LO kom på att det var dumt att ha en daglig möjlighet att bilda opinion genom Arbetet, existerar bara Sydsvenskan.
Som verkande i periferin av nåt slags kulturell halvvärld är man därför beroende av att Sydsvenskan ibland uppmärksammar saker man gör. Detta för att andra ska få reda på att man gör det.
Det är därför med lite blandade känslor man konstaterar att nyhetsvärdet är större för att man köpt ett hus än för att man sätter upp en föreställning. Köper man ett hus, får man förstasidan på Hus & hem och en hel artikelserie. Sätter man upp en föreställning, får man det inte.
SENASTE NYTT FRÅN ORDFABRIKEN!
En litterär actionkomedi om prestige och kött.
NU JÄKLAR! NU FINNS DET MERA DUMHETER FÖR EN SPOTTSTYVER!
En bok om Kay Pollak m.fl.
FÖR HARDCOREFANS (AV TRÄLÅDOR)!
"Människor"-trilogin PLUS EN HEL (eller snarare halv) JÄDRA EXTRABOK!
Nämen se på den! En ganska ny bok av Kalle Lind!
Texter om en farbror som betytt ohälsosamt mycket för mej.
En bok man bör köpa!
Om böcker som betraktades som helt normala när det begav sej. Kanske den roligaste bok jag skrivit.
BOKEN SOM TAR UPP DET MÅNGA ANDRA BÖCKER INTE TAR UPP!
Om Arne Hegerfors vits-Tourettes, Anita Lindbloms piano och Birger Schlaugs hetaste älskog.
BOKEN SOM UTFORSKAR DEN FINA GRÄNSEN MELLAN EMPATI OCH SKADEGLÄDJE!
Om Lennart Hylands son, Cyndee Peters bortauktionering och Sven-Bertil Taubes generande klåda.
BOKEN FÖR DEN NÅGOT YNGRE (MEN VÄL SÅ KRÄSNA) PUBLIKEN!
Om styrkeelixir, förvandlade grisar och extravaganta konstnärinnor
BOKEN FÖR DEN LIKA UNGA (OCH OCKSÅ LIKA KRÄSNA) PUBLIKEN!
Om duvor som bajsar ner städer och en otrevlig skrothandlare.
RIKETS SAL
En humorsajt där jag medverkar.
ÅRET SOM GICK
Ett radioprogram jag har gjort.
ÖVERÖVERÖVERKURS I KALLELINDOLOGI:
Son till en stolt far.
Ja! Det är jag! I första klass-kupén!
På spåret: dressinen
Ja! Det är jag! I dressinen!