Ovanför molnen.

Skiner alltid solen. 

Efter varje flygplansfärd blir jag alltid lika förvånad, för det stämmer verkligen. Alltså att ovan molnen skiner alltid solen. Detta även fast ditt fönster är skitigt. Ditt fönster mot världen. 

Alla dessa fönster mot världen. Det gäller att man inte glömmer av att det finns dörrar också. Och det faktum att inte alla dörrar är låsta eller har gått i baklås. Det finns dem som leder rätt ut i världen. Några mot bakgården, en annan ut mot vägen. En tredje upp på vinden. Och så var det ju det här med verandan och källargluggen. Eller källarhålet. Alla dessa anteckningar från det där källarhålet. Hur gick det för han eller om det var en hon som satt där och antecknade. Jag vet faktiskt inte hur det gick. Men man kan ju inte ha koll på hur det gick för alla. Dock vet jag säkert att min gode kamrat B öppnade dörren och gick ut på verandan. Som att vara hemma, men utomhus. Låter som en bra kombo. Känns som en god idé inför de där vårmånaderna som det snackas om. Att öppna dörren mot trädgården och ställa en köksstol på verandan. För hur var det nu? Vi måste odla i vår trädgård. Hur har det gått för mina perenner? Har de överlevt vintern? I trädgården skiner inte alltid solen och det är meningen. Ett liv ovan molnen funkar inte i längden. De där växterna kräver såväl solsken som regn.

Så ärade läsare - ovan molnen skiner alltid solen och så var och är allt i sin ordning. Åter till trädgården, verandan och den skitiga bakgården. Hur ska vi lägga upp vår vårstädning? Jag föreslår att vi tar en sak i taget. Börjar med löven, sen kanske det bör beskäras lite i ett och annat träd. Sen röstar jag för kaffepaus. Kaffe och ostmacka.